logo
Search:


Unge av Tucumanamazon, egen uppfödning.
 

Uppfödning av sällskapsfåglar

Mina egna tankar och funderingar om uppfödning av sällskapsfåglar och om regler (både etiska och de vi har blivit påtvingade).
Det kan naturligtvis inte bli något helt klart och slutgiltigt då de yttre omständigheterna ändras hela tiden. Men det viktigaste tycker jag är att vi tänker oss för.
 
En Ljusröd Ara kläcktes hos mig 1995. Den var den första som jag har handmatat från första dagen. Det lyckades utan några större problem, men det var rätt jobbigt de första dagarna när den skulle matas varannan timme från 5 på morgonen till midnatt.
Idag känns det som det var en erfarenhet som man inte skulle vilja vara utan och sedan dess har jag av olika anledningar fått mata upp Amazonungar från väldigt tidig ålder, dock ej från dag 1.
 
Först och främst skall vi naturligtvis inte korsa olika arter och föda upp bastarder. Vi har ju trots allt ett väldigt begränsat material av fåglar i landet. Importen av vildfångad fågel är stoppad vilket förhoppningsvis är bra. Det gäller även all försäljning av vildfångad fågel. Det går att söka tillstånd att sälja en äldre importerad fågel och tillstånd kan även ges.

Men i princip är moster Gretas 50-år gamla goja icke säljbar om Greta blir för gammal eller dör. Vad finns att välja på då, jo att hitta en zoologisk institution som kan ta emot den eller helt enkelt att låta avliva den gamla fågeln. Man kan undra vem som kan tycka att det är bästa lösningen eller hitta något som helst positivt med en sådan storebrorsbestämmelse.
Vi borde alla jobba i samma anda som "WORLD PARROT TRUST".

I kort sammanfattning är det att skydda och bevara världens papegojarter. Att upplysa folk om hotet mot papegojornas fortsatta existens. Att bevara deras naturliga levnadsplatser. Att etablera effektiv kontroll av den internationella marknaden av vildfångad fågel. Att förbättra samarbetet mellan uppfödare, miljöorganisationer och zoologiska instutioner samt att främja forskningsprojekt t ex veterinärinsatser och bevarandet av gen-diversiteten.

Vad vi kan göra som första steg är att snabbast möjligt se till att stamboksföringen breder ut sig och vi kan visa att vi menar allvar med vår uppfödning/hobby. Folk i allmänhet tror nog att vi fortfarande håller på och tömmer naturens resurser på fågel och de är nog knappast medvetna om att vi trots allt föder upp en väldig mängd fågel i fångenskap.
Jag tror ju inte på att mina ungar som jag föder upp någon gång kommer att sättas tillbaka i naturen, men genpoolen hjälper jag till att bevara och kanske någon gång kan de generna hjälpa till att etablera en ny koloni någonstans där förutsättningarna finns.

Jag skulle bli glad om du som läser det här ville ge mig en kommentar på vad du tycker och vad du anser vi skall göra. Du når mig här. Att diskutera detta är alltid rätt.